Jag har väldigt många fina vänner, men de jag är allra närmast med är Bella, Ellen ochn Eviss. Vi har gått i samma klasser och i samma skolor från miniettan fram till nian.
Vi har varit med varandra så mycket att vi känner varann utifrån och in.
Men det har varit något man inte riktigt tänkt på.
Det har ju som alltid bara varit så.
Nu när vi börjat i olika klasser och kanske inte träffar varann mer än en gång om dagen så börjar jag förstå hur mycket mina tjejer faktiskt betyder för mig, jag börjar förstå hur mycket jag faktiskt behöver dom.
De vet exakt hur jag är och hur jag kommer att reagera på olika saker.
De vet hur konstig jag kan vara och hur sjukt dålig humor jag har.
De vet inte mina nya vänner som jag nu lär känna i min nya klass.
Men för att få nånting sagt.. Mina tjejs är helt faktastiska och jag är så sjukt glad att jag har fått den stora förmånen att ha dom som mina närmsta vänner.
